Strandliv

Vad säger ni om att tillbringa ett par timmar på stranden vid Stilla havet mitt i januari? Vågorna är över tre meter höga och surfarna drar sig längre ut för att möta vågorna lite tidigare. Vädertjänsten har gått ut med varningar om extra höga vågor, men det hindrar inte folket från att leva strandliv. Lika fullt på beachen i Pacific Beach som i augusti; i solen är det drygt 30 grader varmt och vi får ha parasollet uppe för att få lite skugga. Havet håller inte mer än 16-17 grader, så det är för kallt för att bada. Men det är härligt att låta vattnet skölja runt fötter och ben; det isar och ilar. Karl-Erik och jag drar oss hem lite tidigare för att köpa pizza på vägen. Den mörka skinnklädseln i Toyotan är stekhet och klimatanläggningen får jobba hårt. Tar några slizes av pizzan och en cola vid poolkanten. Strax kommer Jonatan och Anna hem och det står inte på förrän de helnakna plaskar omkring i det 22 gradiga vattnet. Det skall vara lika varmt i morgon, och har vi tur orkar poolen upp mot 25 grader. Då har morfar lovat att han skall ta sig ett dopp! Den här värmen hör till ovanligheten i januari; återigen är det Santa Ana vindarna från öknen som får oss att uppleva sommar på nytt.
Ikväll anländer en av mina kollegor (min tidigare forskningshandledare) från Stockholms Sjukhem till San Diego, och det skall bli roligt att visa honom min arbetsplats och denna härliga stad. Frank och Charles (San Diego hospice) härbärgerar honom och några andra gäster, och ikväll åker Ingrid och jag över dit för att hälsa välkomna och äta middag. Man har samlat ihop några viktiga ledare från europeisk palliativ vård och det kommer att bli en intensiv vecka med möten, undervisning och middagar med stenrika filantroper (San Diego hospice behöver dra in 10 miljoner dollar från välvilliga människor varje år för att få det hela att gå ihop). När vi ändå snackar jobb (det är nog första gången på denna blogg...) kan jag berätta att jag just nu har tid för att skriva vetenskapliga artiklar kring material som jag bland annat har haft med mig från Sverige. Jag har längtat efter att få tid för "skrivarstuga" och har hittills lyckats vara riktigt produktiv. Hoppas att det håller i sig några veckor till...
Ingrid och Anna drar över till Svedala på lördag och har redan ett digert program med alla besök som skall hinnas med under en vecka. Anna skall dessutom hinna med intagningsprover till Adolf Fredriks musikklasser - vi hoppas och ber att hon skall få vara frisk! Efter att ständigt ha kunnat gå omkring i shorts och linne blir det nog konstigt att behöva ta på sig varma kläder igen. Mormor och morfar stannar här hos oss grabbar och kommer förhoppningsvis att hinna med en och annan långpromenad längs stranden mellan lämningar och hämtningar vid Jonatans skola. Ja, du har väl läst det tidigare på denna blogg, men det tål att upprepas: Vi har det bra!

Living is easy in San Diego

Lördag den 10 januari. Vintern har tillfälligt tagit paus i San Diego och Santa Ana vindarna blåser in från öknen. Drygt 20 grader ute, betydligt varmare i solen. Julgranen packas ner i lådan, liksom den blinkande snögubben och de kulörta lyktorna som har lyst upp citronträdet vid entrén. Klipper gräsmattan och rensar lite i poolen (håller nästan 20 grader nu). Suckar över mullvaden som skottar upp högar av jord runt sina hål i gräsmattan. Jag och Ingrid tar en tvåtimmars promenad längs Stilla havet. Full aktivitet på stranden och många som njuter av solen, men bara någon enstaka surfare. Luften är klar, inte ett moln på himlen, och åter igen har vi den där fantastiska utsikten när vi tar oss upp på toppen av Mt Soledad. En klotrund måne stiger upp över horisonten. Det är sällan hon återspeglar solens ljus med sådan kraft som idag. Grillar revbensspjäll i solnedgången; fryser inte trots att jag har shorts och T-shirt. Det är enkelt att leva här...

Äventyr längs Stilla havskusten

Dags för en rapport från vår 200-mila resa längs Highway 1 över San Francisco. Visst var det långt, men en inhyrd Ford Expedition XL med stor V8 och överdådigt utrymme gjorde resan mycket behaglig. Du gungar fram längs freewayen i 110 km/h med farthållaren på. Förarsätet känns som en länsfåtölj och du tittar ner på de flesta av medtrafikanterna. Bredvid sitter kusin Adam, alltid med kameran i beredskap. Det blir mycket snack om datorer, nätverk, mp3-spelare, fildelning och strategispel - hur kul som helst! Längst bak hör man hur Jonatan frenetiskt knappar med tummarna på sitt Nintendospel. Det är Star Wars för hela slanten. Aldrig hör vi honom fråga "Är vi inte framme snart?" Morfar Karl-Erik sitter bredvid i tredje sätesraden och kan inte sluta att imponeras av de snörräta raderna av apelsinträd som följer oss mil efter mil de gånger vi kommer in i det Kaliforniska inlandet. På mellanraden sitter mormor Solveig, Ingrid och Anna och njuter av utsikten längs den vindlande vägen vid Stilla havets strand. Ibland är vi högt uppe och havet blir så där härligt djupblått när du tittar ner från serpentinvägen. Ibland åker vi aldeles nere vid stranden och du kan se den uppspolade tången samt någon enstaka surfare. Det är kallt i havet nu, och det är först ner mot San Diego som man ser flera av vågornas riddare igen.
Vi tar god tid på oss och hinner stanna lite då och då för att njuta av solskenet och knäppa några bilder. Staffan har under Adams sakkunniga ledning inhandlat en Canon Powershot G10 på Best Buy och får dagliga proffsinstruktioner om hur den perfekta bilden skall tas. Adam själv skjuter ständigt med sin superkamera och stannar sedan uppe halva natten på motellet för att tweaka bilderna i Photoshop. Desto svårare för honom att komma upp på morgonen när vi andra vill åka vidare... Men så skall det vara när man är en tonåring på grönbete.
Motellen ja. Vi ser Travellodge i Hollywood, i Morro Bay, i Monterey och i Visalia (nej, jag visste inte heller att det fanns en håla som hette så. Men den är inkörsporten till Sequoia national park med de enorma redwood träden, och där landade vi på hemvägen efter att förgäves ha försökt komma i närheten av skogen. Snö och avstängda vägar satte stopp. Men det var kul att kasta snöboll igen!) och det funkar helt ok för en natt eller två. Frukosten är ofta usel, med skandinaviska ögon/magar mätt. Ett glas juice eller en kopp svagt kaffe samt en muffins verkar vara standardupplägget. Ibland kan man rosta en macka, och någon gång finns det flingor med mjölk. Det blir att satsa på lunchen istället. Som chaufför och reseorganisatör får jag mig tilldelat beslutet att bestämma när och var vi skall stanna. Vare sig det gäller att tanka bensin eller att fylla på magarna. Adam och jag konfererar, och det vattnas i gommarna på gossarna när V8:an tystnar på parkeringen utanför McDonalds, In 'n Out, Burger King osv. De övriga i sällskapet verkar även de rätt nöjda, men någon gång smiter de iväg och äter kyckling istället.

Men vad såg ni då? Ni kan ju inte bara ha suttit i den där fantastiska bilen hela tiden och käkat hamburgare! Lugn - San Francisco var helt ok, Golden Gate var imponerande, Alcatraz var inte öppet, nyårsmiddagen på ett stojigt Cheesecake factory högst uppe i en skyskrapa vid Union square blev ett minne, benen blev trötta av att jaga efter Adams fotoaffärer för att hitta IR-sändare till fotoblixtar och snabbfästen till fotostativ, vi frös på piren vid Fishermans Warf, Morro Bay förmedlade känslan av att vara i en liten stad vid svenska västkusten och hade ett välsorterat bageri, akvariet i Monterey var väl så där när man är bortskämd med årskort på Sea World, Universal studios i Hollywood var kul men ingen fullpoängare, Beverly Hills var precis så tjusigt som man hade trott, kaffet hemma hos Paris Hilton var snudd på kallt, nattmackan på Subway på Hollywood Boulevard var underbar och julspelet i Kristallkyrkan (Anaheim, LA) som inledde hela resan var en fantastisk upplevelse. Helt enkelt, vi har haft det väldigt bra!

Dagen innan jag skjutsade Adam till flygplatsen i LA strålade solen och vi tillbringade tre och en halv timme ute på havet skådandes gråvalar och hoppande delfiner. Mer minnesvärt än diverse nöjesparker och definitivt något man bör göra om man råkar vara i San Diego mellan januari och mars. Nu får ni kika på lite bilder från resan så hörs vi framöver igen. http://picasaweb.google.com/family.lundstrom/SanFrancisco?feat=directlink

God Jul och Gott Nytt År!

Dags att fira jul i San Diego. Med plastgran, saxofonspelande snögubbe och kulörta lyktor i det grönskande citronträdet blir det inte riktigt som i Spånga. Fast lägger vi därtill tomtegröt, julstrumpor kring öppna spisen och förväntansfulla barn så skall det nog gå bra. Några vanliga julkort fick vi inte till i år. Men fotot här ovan blev väl ok? Efter att dan före dopparedan ha gjort Sea World med mormor, morfar och kusin Adam siktar vi in oss på en stillsam julafton på Edgeworth Road. Fast man vet ju aldrig...
På annandagen ger vi oss av upp mot San Francisco och har ni tur så dimper det ned några intryck längs vägen; allt förmedlat via denna kajplats i cyberspace.
Merry Christmas!

Nu är det snart jul.

Vi kommer precis från barnens skola. Musikuppvisning med alla klasser i auditoriet. Kan uttryckas som ett gulligt kaos. Amerikanerna är ett i jämförelse med svenskarna ganska kaotiskt folk när det kommer till gemensamma samlingar. Alla skriker "Oh, my God", alla fotar, alla är patrioter och hejar på armén och alla pratar i mun på varandra. Själv sitter jag tyst och tittar på. Lyckades filma Jonatan när han iförd bjällra och renhorn sjöng "Rudolf the rednosed raindeer" tillsammans med Kindergartarna. Fick med Anna också mitt i högen av tredjeklassare. Småfrusen knatar man hemåt från skolan; sommarjackan är för tunn och seglarskorna börjar bli slitna. Jonatan skuttar fram i mörkret iförd T-shirt och Foppatofflor utan strumpor. "Jag är varmblodig" är hans kommentar.

Igår hällregnade det hela dagen och poolen fylldes på med ett par cm kallt vatten. Den är nere i 17 grader nu, så jag har gett upp alla planer på vinterbad. Dagen innan regnet drog jag av poolskyddet som legat på i 3-4 veckor. Tyckte att "Putte" - vår pooldammsugare - rörde sig lite trögt. Fiskade upp den och fick en smärre chock när en 20 cm lång mullvad dök upp i munstycket... Stackarn måste natten innan ha vandrat över poolskyddet och plumsat i, drunknat och på morgonen blivit upphittad av Putte. Tur att vattnet är klorerat. För att bespara faunan vidare tragiska öden låter vi nu poolskyddet vara av för gott. Öknen kommer att grönska efter denna nederbörd och man ser redan hur de torra buskarna i sluttningen bakom tomten börjar få gröna blad. Utetemperaturen är kvälls- och nattetid nere i runt 10 grader, och eftersom huset är lika välisolerat som en skokartong så får den gasoldrivna värmeanläggningen jobba ordentligt. För att få lite mysvärme har jag skaffat en klabbe syntetisk ved som skall brinna med vackra lågor under 3 timmar i den öppna spisen. Två klabbar originalved kostar över 6 dollar på affären, så det får vara.

I helgen som gick hann vi med ett trevligt besök hos familjen Modig i LA. Båtregatta i kanalen ut från marinan, där den som hade den häftigast utsmyckade båten vann. Ett utlovat fyverkeri lyste med sin skira frånvaro, men det var roligt ändå. Innan hemfärden på söndagen hann vi kolla in surfarna som hade ovanligt häftiga vågor att leka med. Landkrabborna utrustade sig med pulkor och gled sakta ner för slänten på en konstgjord sanddyn.

På fredag kommer mormor, morfar och kusin Adam hit. Ett mycket efterlängtat besök. Barnen är otåliga och räknar dagarna. Jag drar upp till Los Angeles i god tid på fredag för att hämta sällskapet. Det är 20 mil till flygplatsen och förutom någon mil med ökenstäpp genom Camp Pendleton (Marinkårens enorma träningsanläggning norr om San Diego) åker man i stort sett ständigt omgiven av bebyggelse, highways och freeways. Los Angeles är lika utplattat som den tunnaste pizzan du kan tänka dig. Stort som Skåne, genomskuret av ett myrvarr av vägar och sällan någon stadskänsla. Du kör timme efter timme genom denna galna stad och tycker inte att det är någon stad. Ser fram emot att få uppleva San Francisco över nyåret; det skall visst vara en riktig stad har jag hört. Det blir ytterligare en 200 mils tripp, och för att kunna umgås maximalt har jag hyrt en "premium SUV", en Ford Expedition som ledigt rymmer 7 personer med full packning. Brutalt hög och stor, förarsäte som en länsfåtölj, fet V8 (bensinen kostar under 4 kronor litern nu) och inbyggt dåligt samvete med tanke på alla utsläpp. Priset törs jag inte nämna. Men vi kommer säkert att ha det jättebra!

Lördageftermiddag i Pacific Beach

Sol och 25 grader i skuggan, julstämningen vill inte riktigt infinna sig. Inte blir det bättre av att gräsmattan fortfarande måste klippas regelbundet. Men imorgon skall vi försöka få upp lite julbelysning på fasaden för att glädja grannarna. Vi tog en tur längs stranden idag och njöt av sol och hav. Som Ingrid sa: "Jag njuter lika mycket varje gång jag kommer ner till stranden". Mmm, det är något speciellt med detta. Efter 40 minuters promenad på sidewalken tog vi en paus vid en liten glassbar. Du sitter vid stranden, äter god gräddglass (!), smuttar på en Pepsi och skrattar åt resenärerna i berg- och dalbanan vid det närbelägna nöjesfältet. En sådan där gammal hederlig berg- och dalbana utan loopar och skruvar, byggd i trä och med skramlande vagnar. "Blir det fint väder någon lördag måste vi gå dit", säger Jonatan. Men här är det ju alltid fint väder...

Anna och jag hann med ett besök hos frisören i förmiddags. Kedjan "Supercuts" får äran att snygga till oss nu när man inte kan gå till fåraherden i Solna. För 30 dollar blev vi båda representabla inför julhelgen, och Anna har numera axel-långt hår. Idag har jag också blivit medlem i en annan kedja - Blockbuster. Helgkvällarna här är oftast ganska stillsamma, och det blir gärna så att vi tittar på en film. Jag hade med mig ett 60-tal rullar från hemmabioanläggningen i Spånga, men nu när de inte är lika spännande längre är det dags för nya upplevelser. Ja, det gäller ju inte Jonatan förstås. Hela hans liv och tankevärld, från morgon till kväll, inklusive nattliga drömmar, handlar om Star Wars. Han kan alla filmerna, spelar Lego Star Wars på sitt Nintendo, fajtas med lasersvärd som vi hittade här i huset och har långa utläggningar om vad han skulle kunna göra om han var en jedi-riddare. Så när fredagskvällen kommer säger han "Idag skall jag se på sexan" eller "Idag blir det nog fyran eller tvåan" (det finns sex filmer totalt). Och eftersom övriga familjemedlemmar inte är lika sugna på den femtioelfte visningen av detta mäktiga film-epos så sitter han själv i soffan framför Full HD skärmen och njuter. Vi övriga makar ihop oss i soffan framför en 24 tums gammal hederlig bildrörs TV i entrén och ser på det som bjuds på någon av TV-kanalerna. Faktistkt kör man en hel del bra och aktuella filmer, men de fyra minuter långa reklamavbrotten som kommer var 15:e minut är så oerhört tröttsamma... Men Blockbuster då? Jo, det är alltså en stor kedja som hyr ut filmer, och idag hyrde vi Narnia - Prins Caspian, och actionkomedin Hancock med Will Smith. Laddat för en filmkväll alltså. Det verkar som att Jonatan skall hänga på oss andra! Dags att plocka fram lördagsgodis och chips, häpp!

Intryck från öknen

Så är vi lyckligt hemkomna från vår drygt 200 mil långa tripp genom Kaliforniens, Arizonas och Nevadas öknar. Märkligt att komma upp för ett vägkrön och sedan se 22 kilometer spikrak väg framför sig. Det är skönt med farthållare... Tack vare bekväm bil, Lego Star Wars (Nintendo) till Jonatan, böcker och ritpapper till Anna och böcker till en förkyld Ingrid har chauffören relativt ostört kunnat lotsa sällskapet mellan hållpunkterna. Några intryck:

- Ökenlandskapet har stundvis brutits av storslagna vyer som gör dig ödmjuk inför skapelsen och skaparen. Mäktiga klippformationer i rött berg (red rocks) runt den lilla konstnärsstaden Sedona norr om Phoenix är ett exempel.

- Grand Canyon var precis så storslaget som vi hade förväntat oss. Och mycket mer påfrestande för den höjdrädde Staffan än vad han hade tänkt sig... Du går på en stig 1 - 1,5 m från klippkanten utan stängsel. Botten finns 1500 meter längre ner. Och överallt klättrar turisterna ut på klipphängen för att ta bra bilder, galningar! Jonatan hoppar och skuttar och vill gärna balansera på stenarna som kantar stigen. Pappa blir galen mer än en gång och orkar inte följa med ner längs Bright Angel stigen som tar dig ned till botten om du orkar så långt. Anna och Ingrid gick i tre timmar - mäktigare än att flyga över denna Canyon, tyckte Ingrid som var här för 15 år sedan. Jag och Jonatan såg Imax film om detta naturens underverk istället. Mycket tryggare. En halv dag med vackert väder och en grå dag med nästan regn var det vi fick vid klippkanten. Det räcker för resten av mitt liv...

- Vi har sett många Kylarköping, ni vet den lilla staden som den tecknade bilen Blixten McQueen fastnar i under en resa på route 66 i filmen "Bilar". Små nedgångna byar med en enda gata - gamla route 66 - som sömndrucket knappt lever sedan den stora freewayen stal all trafik. Hur klarar människor att bo härute? Eller mitt ute i Ingenmansland, där en skylt "Mark till salu" har lockat några enstöringar att parkera sina gamla husbilar på stäppen och slå upp ett skjul bredvid. Vill man vara ostörd så funkar det väl, men det här måste bli väldigt ostört...

- Hooverdammen strax sydöst om Las Vegas som dämmer upp Coloradofloden (floden som rinner genom Grand Canyon). Ett imponerande bygge som påbörjades på 30-talet och som nu håller på att krönas med en bilbro högt uppe i skyn för att spara några reseminuter. Hittills har man varit tvungen att köra över dammen längs snirkliga vägar. En trafikolycka proppade effektivt igen vägen och vi passade på att ta en svindyr fika på caféet bredvid dammluckorna.

- Las Vegas är precis så galet som du tänkt dig. En storstad mitt ute i öknen som lever på pengar och sex. "Pappa, varför visar tanterna sina rumpor på skyltarna?" Ja, vad svarar man? Jag har gått igenom olika känsloperioder sedan vi flyttade hit. I början var det Wow! och Häftigt! Sedan kom "Jag längtar hem". Nu är det en fas där jag tycker att vi bor i ett ganska galet land med otroligt skarpa kontraster. Vänliga och ambitiösa människor lever i ett samhälle som bygger på konsumtion med lånade pengar -Köp nu, betala 2012. Slemmiga advokater gör reklam för sig själva på TV där de uppmanar folk att ringa om de har fått biverkingar av mediciner eller har gjort sig illa vid en trafikolycka. Allt för att tjäna pengar. Tiggare i gatukorsningarna som har mutat in sitt eget revir. Hungriga hemlösa som dras till klimatet i San Diego - vi följde med kyrkan förra helgen och delade ut mat till dem vid ett strandläger. Samtidigt kan man bara beundra framåtandan, förmågan att uttrycka sig som alla verkar besitta och den oerhörda stoltheten över landet och armén som lyser igenom överallt. Sverige är verkligen landet lagom... Åter till Las Vegas: Vi bodde på hotell Circus Circus som ligger i utkanten av "The strip" - Las Vegas Boulevard. 3000 rum, inbyggd cirkus och nöjesfält, restauranger mm. Och överallt dessa spelautomater, omgärdade av en märklig musik som antagligen får folk att öppna plånböckerna. Stora hav av spelautomater, eller bara 10-20 stycken i ett mindre utrymme. En spelhall med 200 arkadspel, perfekt för barnen. Otaliga bil/flyg/jetski/surfsimulatorer upplandade med "kasta boll i hinken och vinn ett gossedjur". Här brände vi nog nästan 60 dollar, men inte en nickel på någon enarmad bandit. Anna vann tre gossedjur och Jonatan två - vilken lycka!

- Ett regnigt Las Vegas i kvällsbelysning och fem graders värme/kyla. Ändå envisas Jonatan med att gå i shorts och foppatofflor utan strumpor, 3 kilometer upp och ner längs strippen, när mamma och pappa vill se de enorma hotellen med allt spektakel utanför. Lagom nedkyld passar en glass bra på Hägen dazs inne på "The Venetian". Ett hotell med en inbyggd kopia av Venedig under tak - kanaler med gondoler, Markusplatsen, en stor piazza med flera restauranger. Allt omgärdat av stråk av lyxaffärer. Taket är en upplyst himmel, och känslan av att verkligen befinna sig i Venedig infinner sig. Det enda som skiljer sig är lukten - här doftar det exklusiv parfym, i det äkta Venedig stinker det avlopp. Vår Thanksgiving middag intogs på en food court i detta Venedig. Jonatan åt korv med bröd, Ingrid och Anna tog Lasagne och jag åt... nej, inte pizza/korv/hamburgare/kebab/tacos, utan en mexicansk Enchilada! Inte lika god som en QP på McD, men helt OK.

Två dagar vid Grand Canyon och lika många dagar i Las Vegas är rätt lagom. Nu har vi sett denna del av USA och planerar för nästa resa som bär norrut längs den Kaliforniska kusten i jul- och nyårstid. Nyfikna på bilder? Några hittar ni här:

http://picasaweb.google.com/family.lundstrom/ThanksgivingResa#