Dags för en rapport från vår 200-mila resa längs Highway 1 över San Francisco. Visst var det långt, men en inhyrd Ford Expedition XL med stor V8 och överdådigt utrymme gjorde resan mycket behaglig. Du gungar fram längs freewayen i 110 km/h med farthållaren på. Förarsätet känns som en länsfåtölj och du tittar ner på de flesta av medtrafikanterna. Bredvid sitter kusin Adam, alltid med kameran i beredskap. Det blir mycket snack om datorer, nätverk, mp3-spelare, fildelning och strategispel - hur kul som helst! Längst bak hör man hur Jonatan frenetiskt knappar med tummarna på sitt Nintendospel. Det är Star Wars för hela slanten. Aldrig hör vi honom fråga "Är vi inte framme snart?" Morfar Karl-Erik sitter bredvid i tredje sätesraden och kan inte sluta att imponeras av de snörräta raderna av apelsinträd som följer oss mil efter mil de gånger vi kommer in i det Kaliforniska inlandet. På mellanraden sitter mormor Solveig, Ingrid och Anna och njuter av utsikten längs den vindlande vägen vid Stilla havets strand. Ibland är vi högt uppe och havet blir så där härligt djupblått när du tittar ner från serpentinvägen. Ibland åker vi aldeles nere vid stranden och du kan se den uppspolade tången samt någon enstaka surfare. Det är kallt i havet nu, och det är först ner mot San Diego som man ser flera av vågornas riddare igen.
Vi tar god tid på oss och hinner stanna lite då och då för att njuta av solskenet och knäppa några bilder. Staffan har under Adams sakkunniga ledning inhandlat en Canon Powershot G10 på Best Buy och får dagliga proffsinstruktioner om hur den perfekta bilden skall tas. Adam själv skjuter ständigt med sin superkamera och stannar sedan uppe halva natten på motellet för att tweaka bilderna i Photoshop. Desto svårare för honom att komma upp på morgonen när vi andra vill åka vidare... Men så skall det vara när man är en tonåring på grönbete.
Motellen ja. Vi ser Travellodge i Hollywood, i Morro Bay, i Monterey och i Visalia (nej, jag visste inte heller att det fanns en håla som hette så. Men den är inkörsporten till Sequoia national park med de enorma redwood träden, och där landade vi på hemvägen efter att förgäves ha försökt komma i närheten av skogen. Snö och avstängda vägar satte stopp. Men det var kul att kasta snöboll igen!) och det funkar helt ok för en natt eller två. Frukosten är ofta usel, med skandinaviska ögon/magar mätt. Ett glas juice eller en kopp svagt kaffe samt en muffins verkar vara standardupplägget. Ibland kan man rosta en macka, och någon gång finns det flingor med mjölk. Det blir att satsa på lunchen istället. Som chaufför och reseorganisatör får jag mig tilldelat beslutet att bestämma när och var vi skall stanna. Vare sig det gäller att tanka bensin eller att fylla på magarna. Adam och jag konfererar, och det vattnas i gommarna på gossarna när V8:an tystnar på parkeringen utanför McDonalds, In 'n Out, Burger King osv. De övriga i sällskapet verkar även de rätt nöjda, men någon gång smiter de iväg och äter kyckling istället.
Vi tar god tid på oss och hinner stanna lite då och då för att njuta av solskenet och knäppa några bilder. Staffan har under Adams sakkunniga ledning inhandlat en Canon Powershot G10 på Best Buy och får dagliga proffsinstruktioner om hur den perfekta bilden skall tas. Adam själv skjuter ständigt med sin superkamera och stannar sedan uppe halva natten på motellet för att tweaka bilderna i Photoshop. Desto svårare för honom att komma upp på morgonen när vi andra vill åka vidare... Men så skall det vara när man är en tonåring på grönbete.
Motellen ja. Vi ser Travellodge i Hollywood, i Morro Bay, i Monterey och i Visalia (nej, jag visste inte heller att det fanns en håla som hette så. Men den är inkörsporten till Sequoia national park med de enorma redwood träden, och där landade vi på hemvägen efter att förgäves ha försökt komma i närheten av skogen. Snö och avstängda vägar satte stopp. Men det var kul att kasta snöboll igen!) och det funkar helt ok för en natt eller två. Frukosten är ofta usel, med skandinaviska ögon/magar mätt. Ett glas juice eller en kopp svagt kaffe samt en muffins verkar vara standardupplägget. Ibland kan man rosta en macka, och någon gång finns det flingor med mjölk. Det blir att satsa på lunchen istället. Som chaufför och reseorganisatör får jag mig tilldelat beslutet att bestämma när och var vi skall stanna. Vare sig det gäller att tanka bensin eller att fylla på magarna. Adam och jag konfererar, och det vattnas i gommarna på gossarna när V8:an tystnar på parkeringen utanför McDonalds, In 'n Out, Burger King osv. De övriga i sällskapet verkar även de rätt nöjda, men någon gång smiter de iväg och äter kyckling istället.
Men vad såg ni då? Ni kan ju inte bara ha suttit i den där fantastiska bilen hela tiden och käkat hamburgare! Lugn - San Francisco var helt ok, Golden Gate var imponerande, Alcatraz var inte öppet, nyårsmiddagen på ett stojigt Cheesecake factory högst uppe i en skyskrapa vid Union square blev ett minne, benen blev trötta av att jaga efter Adams fotoaffärer för att hitta IR-sändare till fotoblixtar och snabbfästen till fotostativ, vi frös på piren vid Fishermans Warf, Morro Bay förmedlade känslan av att vara i en liten stad vid svenska västkusten och hade ett välsorterat bageri, akvariet i Monterey var väl så där när man är bortskämd med årskort på Sea World, Universal studios i Hollywood var kul men ingen fullpoängare, Beverly Hills var precis så tjusigt som man hade trott, kaffet hemma hos Paris Hilton var snudd på kallt, nattmackan på Subway på Hollywood Boulevard var underbar och julspelet i Kristallkyrkan (Anaheim, LA) som inledde hela resan var en fantastisk upplevelse. Helt enkelt, vi har haft det väldigt bra!
Dagen innan jag skjutsade Adam till flygplatsen i LA strålade solen och vi tillbringade tre och en halv timme ute på havet skådandes gråvalar och hoppande delfiner. Mer minnesvärt än diverse nöjesparker och definitivt något man bör göra om man råkar vara i San Diego mellan januari och mars. Nu får ni kika på lite bilder från resan så hörs vi framöver igen. http://picasaweb.google.com/family.lundstrom/SanFrancisco?feat=directlink
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar