Svensk midsommar i San Diego

Det blev en svensk midsommar här borta i flera bemärkelser. Lagom gråmulet väder, ingen sol, för kallt att sitta ute på kvällen, smörgåsbord, dans runt stången och sång. Saknade dock inte myggen... Ingrid hade fixat ett svenskt smörgåsbord med diverse läckerheter: Hemgjorda svenska köttbullar (som var mycket populära), nypotatis, sill, gravlax, god sallad, och dessutom fläskfilé. Efterätt med glasstårta och godis. Mycket uppskattat av Annas skolkompisar med föräldrar som var inbjudna (15 personer). Naturligtvis tillbringade barnen mycket tid i poolen; härligt att kunna "bjuda" på detta också. Anna har haft flera av sina skolkompisar här på "sleep-over" i olika omgångar under veckan och hon har uppskattat att få lite tid med var och en av dem. Hon han också med sin pianouppspelning inför en domare som jag skrev om tidigare. Blev bedömd som "superior" och nu får vi nog släpa hem den där guldpokalen...

Idag har vi haft typisk San Diego sommar med stekande sol. Vi tog tillfället i akt att besöka nöjesfältet nere i Belmontparken här i Pacific Beach. Ett litet nöjesfält där man hör och häpna inte behöver betala ett dyrt inträde utan istället köper biljetter och sedan väljer attraktioner. Det blev åk i den 86 år gamla berg-och-dalbanan (byggd i trä), diverse karuseller, palmklättring samt lite arkadspel. Och glass förstås.

Idag firar man fars dag här i USA, och jag tänkte göra mina speciella MacTutinburgare vid grillen ikväll. Bröder i västerortsgänget: När jag har införskaffat en gasolgrill i Svedala skall ni få smaka den amerikanska varianten av MacTutin - den klart bästa hittills!

Allt det praktiska rullar på också, mer eller mindra smidigt. Bilförsäljningen har gått som en dans - fick BMW'n värderad av firman Carmax och sedan bjöd en kompis i bönegruppen över ordentligt, så det var ju inget att tveka på. Enligt honom fick han lägre ränta om han tog sitt lån på ett något högre belopp, och skulle i det långa loppet tjäna på att ge mig ett bättre pris. Tack, tack, säger jag, men det är ju bara ytterligare ett bevis på hur galet det amerikanska konsumtionssamhället är...

Det har inte gått lika smidigt att avsluta mobiltelefonabonnemangen. När vi kom i augusti startade jag två abonnemang för oss och införskaffade en iPhone till mig själv (bästa mobilen alla kategorier!). Eftersom jag då inte hade något Social Security Number var jag tvungen att betala en häftig deposition för att få igång allt. Nu önskar jag naturligtvis att få tillbaka denna deposition, men vägen dit har varit ytterst krokig och svårforcerad: Ingen möjlighet att fixa detta i butik, utan allt skall skötas per telefon via kundtjänst. Tala med ett 10-tal stundvis oförstående "serviceminded" människor som alla har sin egen tolkning av och idé kring hur det hela skall gå till. Absolut ingen möjlighet att göra en elektronisk överföring av depositionen till mitt amerikanska bankkonto - det går bara att betala ut pengarna med en check som skickas per post antingen efter 14, 30 eller 60 dagar (det är de olika uppgifter jag har fått). Ingen möjlighet att lösa in amerikanska checkar i dollar i Sverige (enligt Nordeas kundtjänst). Dessutom straffavgift eftersom jag avslutar mitt iPhoneabonnemang ett år i förväg... Till slut fick jag efter ett antal timmar i kundtjänst prata med en grabb som verkade förstå min situation och han gjorde ett särskilt "case" eftersom vi skulle flytta tillbaka till Europa. Naturligtvis behövde abonnemangen stängas av med omedelbar verkan, men jag skulle i varje fall hinna få checken med depositionen innan vi sätter oss på flyget hem. Så nu är vi utan mobil telefoni, men efter att ha trixat lite med iPhonen fungerar den just nu i varje fall som en handdator via trådlöst nätverk, dock utan telefonfunktion... En mjukvarustyrd upplåsning finns tillgänglig inom de närmaste dagarna och då skall jag till och med kunna använda den som telefon med mitt gamla svenska mobilnummer.

Så, vad drar jag för lärdomar av detta som jag vill förmedla till er alla som funderar på att vistas i det stora landet ett längre tag? Fixa snabbt ett Social Security Number - allt går mycket smidigare då (om ni inte kan glida på räckmackor via diplomatpass, förstås). Ha inga förväntningar på det amerikanska banksystemet vad gäller användandet av modern informationsteknologi - här är det checkar som gäller. Min bankman här borta erkänner att vi i Europa ligger ljusår framför USA vad gäller detta. Och ta med er mycket tålamod i bagaget. Alla i kundtjänst på diverse företag är jättetrevliga och artiga, men det går oerhört trögt...

Återkommer med en hälsning från Hawaii framöver!

Examenstider

Vi är mitt uppe i en intensiv examenstid. Anna och Jonatan gick sista dagen i skolan igår och har nu börjat ett två månader långt sommarlov. Det var diverse aktiviteter under avslutningsdagen; nämnas kan Kindergartenkören inklusive Jonatan som sjöng i auditoriet, och grabben fick även chans att tala ensam i mikrofon inför alla föräldrar - "We thank all of our teachers". Han är nu relativt flytande i amerikanska och blandar språken hejvilt. Roligt att lyssna till honom; hoppas bara att vi kan underhålla det på något sätt innan det är dags att läsa engelska i skolan. Han fick också klassens enda diplom för oklanderlig närvaro - han har varit i skolan varenda dag under läsåret... Anna deltog i ett banan-race där uppgiften var att få en banan som fästs på en mackapär att med hjälp av kraften från två gummiband rulla så långt som möjligt. Vi fick ihop en bra legobil som vi fäste bananen på, och generalrepet gick bra här hemma, men av någon anledning strulade tekniken i tävlingshettan och Anna gick inte vidare till final. Hon har klarat sig desto bättre i det ordinarie skolarbetet och är nu på advanced level i både språk och matematik. Kompisarna betyder också allt mer - idag är det "sleep-over" här hemma, en av tjejerna sover över - och numera kommer frågan: varför kan vi inte stanna här i San Diego? Ja, svarar jag, det var ju inte riktigt så det lät när vi fick erbjudande om att stanna i början av året... Det kanske blir ett år i high-school härborta, så kan Ingrid och jag semestra i en liten stuga vid beachen några veckor. För att fira av alla kompisar och nyfunna vänner så ordnar vi ett party i svensk anda här i huset på midsommarafton. Köttbullar, sill, gravlax, tårta och dans kring stången utlovas. Sedan är det bara att hoppa i poolen!

Det var examen i dansskolan för några veckor sedan med uppvisning i en teaterlokal uppe i Balboa park. Sjutton olika dansgrupper körde var sitt tre minuters program och sedan avslutades det hela med en dansuppsättning av en ganska läskig berättelse. Anna har fått blodad tand (av dansen) och kommer nog att fortsätta med detta till hösten. Pianoexamen blir det på fredag när den unga damen skall spela 8 olika stycken utantill, skalor i alla tonarter samt diverse ackord i både dur och moll (även dessa i samtliga tonarter) inför en domare. Blir det godkänt får hon en gräslig pokal som nog måste släpas hem till Stockholm. Ingrid har tagit examen i träningslokalen i La Jolla och har tränat upp sin fysik under året. Själv har jag tappat det mesta av min fysik eftersom jag åkt bil till jobbet och inte varit TVUNGEN att röra på mig. Vår BMW tog examen idag när den genomgick en rekonditionering hos ett proffs och sedan bedömdes av värderingsmannen på Carmax (en "superstore" för bilar som köper in begagnade bilar). Inga anmärkningar, och nu har vi en vecka på oss att fundera på om vi vill anta budet. En kompis i bönegruppen är sugen på pärlan, och vi får väl se vem som drar det längsta strået. Under nästa vecka skall vi i varje fall sälja fru-bilen. Vi får klara oss med husägarens Toyota fram till avfärden.
Själv tar jag "examen" nästa vecka och det skall bli spännande att se hur de får till ceremonien för alla fellows som genomgått specialistutbildningen i palliativ medicin. Aktiviteten inne på jobbet har avtagit betydligt, och numera måste tiden ägnas desto mer åt att fixa alla praktikaliteter inför hemresan. Det är mycket man måste tänka på...
Jaha, nästa hälsning blir nog från Hawaii. Och om ni vill veta temperaturen i poolen så var den 31 grader idag. Äntligen verkar sommaren ha kommit på allvar till San Diego och solen står nästan rakt upp på himlen.

May is gray

Det sägs härborta att "May is gray and June is gloom". Och det verkar stämma - solen har inte tittat fram på en vecka, gråa moln täcker himlen, det regnar ibland (ack så välbehövligt) och temperaturen håller sig runt 20 grader. Bästa tänkbara väder för en solkänslig typ som jag, men Ingrid som nu har avslutat besöken på San Diego hospice skulle nog gärna lapa lite mer sol om hon fick bestämma. Så i bästa välmening har jag därför bokat en 9 dagars tripp till Maui, Hawaii runt månadsskiftet juni/juli. Sol, långa stränder, 27 grader i havet och en tropisk omgivning verkar helt ok. Vi hade först pratat om att besöka USA's östkust, men när jag av infödingar fick höra att det är runt 40 grader varmt i Washington i juli, och dessutom fuktigt, så backade jag ur. En mellanlandning i Washington på väg hem från Europa för en vecka sedan gav ett smakprov på 27-gradig fuktig värme, huvaligen... That is not awesome, som Jonatan skulle ha uttryckt det. Den lille mannen växlar numera friskt mellan amerikanska och svenska och rättar ständigt våra brittisk-engelska uttal. Nåja, östkusten får vänta till ett annat år. Samma infödingar sa att det är bedövande vackert i Washington i april när alla träd och buskar blommar. Så, Hawaii får det bli. Kaanapuli beach hotel, direkt nere vid stranden, och en hyrbil har vi bokat upp. Maui är den ö där man spelade in Jurassic Park (dinosaurie-action) och King Kong (ap-action) bl a. Vem vet, kanske jag hittar in på någon djungelväg som leder rätt fram till en Tyrannosaurus Rex. Jonatan skulle då säga "This is awesome, dad".
Appropå film; igår var vi hela familjen och såg Disney/Pixar's nya film "Up". En skön rulle om en äldre man som sörjer sin hustru och ger sig ut på en äventyrlig resa med sitt hus hängandes i en enorm klase ballonger. Med på färden följer en vetgirig scout i 10-års åldern. Upplagt för tung action, således. Ni får vänta till oktober innan filmen har letat sig över Atlanten. Bio härborta handlar ju inte bara om själva filmen, det handlar lika mycket om vad man skall äta till filmen. Jag beställde en liten påse popcorn och två små drickor. Vad fick jag? Två enliters Coca-cola och en enorm kasse med goda popcorn. Det var "small-size"... Ni kan gissa vad övriga biogäster satt och smaskade på.
För övrigt planeras nu diverse avslutningar. För Annas del är det dansuppvisning och pianouppspelning samt fest för kompisar. Själv skall jag vara ikädd en rolig hatt och kep på institutets examenshögtid för de nyblivna specialisterna. Ni har säkert sett hur collegeungdomarna ser ut härborta vid examen och tydligen skall jag också iklädas en sådan utstyrsel. Får se om jag kan lägga upp ett foto här på bloggen efteråt...