Äventyr på en Segway

Vi tog oss en tur på var sin Segway, Ingrid och jag. Det är en sådan där mackapär på två hjul som glider fram ljudlöst längs trottoaren, driven av en elmotor (se bilden). Lutar du dig framåt accelererar den, lutar du dig bakåt bromsar den. Luta den långa styrspaken åt sidan och den svänger. Låter inte så svårt,va? Har du ett normalt balanssinne och normala kopplingar mellan hjärnan och benmusklerna via ryggmärgen går det som en dans. Ingrid lekte fram längs strandpromenaden, åkte slalom mellan de mänskliga hindren och hade hur kul som helst. Jag hade rätt jobbiga 90 minuter eftersom jag av någon anledning inte verkar ha kopplingarna på rätt ställe... Är man dessutom lite försiktig av sig så blir det ju inte lättare. Så efter att ha lyckats volta med maskinen i en grässlänt tog jag det rätt försiktigt och var nöjd när vi gled ljudlöst tillbaka in i uthyrningsshoppen. Precis samma upplevelse som när jag körde racerbil på Mantorp (disputationspresent) - kul att ha gjort det, men inget mer för min del... Nä, jag är nog en äkta Ford Expedition-man (en jätteSUV som vi åkte längs Highway 1 med runt nyår). Lugnt, tryggt, glidandes fram med överdådig komfort och en överdimensionerad motor. Biltokig som jag är (fast intresset har svalnat något efter fyllda 40) har jag alltid fantiserat om vilka bilar som skulle stå i garaget om ekonomin, det dåliga samvetet och miljömedvetenheten + det sunda förnuftet inte satte några gränser. Jag har alltid trott att där skulle finnas en grym supersportbil, en läcker cab, en vacker sportkupé, en vräkig lyxsedan, en storlastande fyrhjulsdriven SUV och en Golf GTI till frugan. Nu inser jag att vad som blir kvar är den stora bekväma SUV:en, en Toytoa Prius elhybrid (2010 års modell förstås, kommer i en helt uppdaterad form) och en Lexus RX 400h (elhybrid, kommer till sommaren i en uppdaterad modell) till Ingrid. Läser man bilpornografi typ Auto Motor & Sport är det lätt att tro att det optimala är att känna varenda minimala rörelse genom det välbalanserade chassiet och uppleva att du är ett med bilen. Med visst vemod lämnar jag den tron och inser att jag som sagt är en Ford Expedition-man.

För övrigt är det samma gamla vanliga väder här - sol, 25 grader varmt och numera 32 grader i poolen. För varmt tycker Ingrid, så poolskyddet är inrullat och nätterna kyler ner poolen till 28 -30 grader, brrrrr. I övermorgon bär det av till Europa på en 2-veckors trip och familjen får husera själva här borta. Stockholmsbesök blir det under Kristi Him veckan och jag ser fram emot några sköna dagar med släkt och vänner. Skall också försöka skapa lite klarhet i vad jag skall pyssla med på jobbet när jag är tillbaka i augusti. Känns dock skönt att ha några månader kvar här borta - det är allt bra fantastiskt i det soliga Kalifornien.

Denna befängda influensahysteri...

Första gången jag sitter på jobbet och skriver något på denna blogg, men det känns motiverat. Det verkar som att stora delar av världen har ryckts med i en influensa skräck som eldas på av massmedia och okloka kommentarer från allt från WHO representanter till vice presidenter. Var finns det sunda förnuftet och reflektionen? Var finns perspektiven? Hur många har hittills dött i sviterna av denna sjukdom? Idag fredag finns 13 konfirmerade dödsfall och 331 smittade i 11 länder i framför allt den norra hemissfären. Sjukdomen rapporteras ge milda symptom i de allra flesta fall. Vet ni hur många dödsfall den ”vanliga” årliga influensan orsakar bara här i USA? Mellan 30 och 40 000 dödsfall, huvudsakligen äldre människor. Vem pratar om det idag?
Även om jag just nu bor i en delstat som har konfirmerade fall och som gränsar till Mexico så svarar jag ”I DO NOT BOTHER ABOUT THIS FLU” (jag bryr mig inte om influensan) om någon undrar vad jag tänker.
Det jag oroar mig för är hur inflytelserika institutioner och människor grips av skräck och handlar irrationellt, ivrigt understödda av massmedia som indirekt (eller direkt...) utnyttjar denna rädsla. Informationsteknologin möjliggör idag en momentan världsomspännande informationsspridning, på gott och på ont. Det är bra att information omedelbart finns tillgänglig om sjukdomsutbrott, annalkande naturkatastrofer och annat som kräver en samlad uppmärksamhet. Men det är inte bra när teknologin används för att sprida rädslor som inte grundas på en reel fara. När såg vi senast denna skräckvåg över världen? Den har sköljt över oss åtskilliga gånger under de senaste nio månaderna när världsekonomin till följd av människors kärlek till penningen har brakat samman. Här har vi återigen sett två sidor av myntet – det är bra att beslutsfattare får tillgång till omedelbar information som kan initiera kraftfulla och koordinerade motåtgärder, och kanske i slutändan en nödvändig kontroll över den kolossala skuggekonomi som har grasserat under de senaste tio åren. Men det är inte bra när teknologin används för att sprida skräckvisioner och paralysera människor. Istället för att dela erfarenheter människor emellan och lära av historien, matas många i sin ensamhet framför dataskärmen eller TV skärmen med information som vi inte kan hantera och som därför i sitt kaos föder rädslor.

Men nu står vi här, teknologin finns där på gott och på ont, människor kommer att fortsätta att handla irrationellt, och nya vågor av rädsla kommer att skölja över världen, om än i andra skepnader. Det är liksom en del av den trasiga skapelsen. Och fram tills den dag då skapelsen skall återupprättas (må den komma snart!!) så får vi försöka sila all information, söka efter fakta och samtala med varandra om vad som verkar rätt och riktigt. Sanningen skall göra oss fria.