Vi kommer precis från barnens skola. Musikuppvisning med alla klasser i auditoriet. Kan uttryckas som ett gulligt kaos. Amerikanerna är ett i jämförelse med svenskarna ganska kaotiskt folk när det kommer till gemensamma samlingar. Alla skriker "Oh, my God", alla fotar, alla är patrioter och hejar på armén och alla pratar i mun på varandra. Själv sitter jag tyst och tittar på. Lyckades filma Jonatan när han iförd bjällra och renhorn sjöng "Rudolf the rednosed raindeer" tillsammans med Kindergartarna. Fick med Anna också mitt i högen av tredjeklassare. Småfrusen knatar man hemåt från skolan; sommarjackan är för tunn och seglarskorna börjar bli slitna. Jonatan skuttar fram i mörkret iförd T-shirt och Foppatofflor utan strumpor. "Jag är varmblodig" är hans kommentar.
Igår hällregnade det hela dagen och poolen fylldes på med ett par cm kallt vatten. Den är nere i 17 grader nu, så jag har gett upp alla planer på vinterbad. Dagen innan regnet drog jag av poolskyddet som legat på i 3-4 veckor. Tyckte att "Putte" - vår pooldammsugare - rörde sig lite trögt. Fiskade upp den och fick en smärre chock när en 20 cm lång mullvad dök upp i munstycket... Stackarn måste natten innan ha vandrat över poolskyddet och plumsat i, drunknat och på morgonen blivit upphittad av Putte. Tur att vattnet är klorerat. För att bespara faunan vidare tragiska öden låter vi nu poolskyddet vara av för gott. Öknen kommer att grönska efter denna nederbörd och man ser redan hur de torra buskarna i sluttningen bakom tomten börjar få gröna blad. Utetemperaturen är kvälls- och nattetid nere i runt 10 grader, och eftersom huset är lika välisolerat som en skokartong så får den gasoldrivna värmeanläggningen jobba ordentligt. För att få lite mysvärme har jag skaffat en klabbe syntetisk ved som skall brinna med vackra lågor under 3 timmar i den öppna spisen. Två klabbar originalved kostar över 6 dollar på affären, så det får vara.
I helgen som gick hann vi med ett trevligt besök hos familjen Modig i LA. Båtregatta i kanalen ut från marinan, där den som hade den häftigast utsmyckade båten vann. Ett utlovat fyverkeri lyste med sin skira frånvaro, men det var roligt ändå. Innan hemfärden på söndagen hann vi kolla in surfarna som hade ovanligt häftiga vågor att leka med. Landkrabborna utrustade sig med pulkor och gled sakta ner för slänten på en konstgjord sanddyn.
På fredag kommer mormor, morfar och kusin Adam hit. Ett mycket efterlängtat besök. Barnen är otåliga och räknar dagarna. Jag drar upp till Los Angeles i god tid på fredag för att hämta sällskapet. Det är 20 mil till flygplatsen och förutom någon mil med ökenstäpp genom Camp Pendleton (Marinkårens enorma träningsanläggning norr om San Diego) åker man i stort sett ständigt omgiven av bebyggelse, highways och freeways. Los Angeles är lika utplattat som den tunnaste pizzan du kan tänka dig. Stort som Skåne, genomskuret av ett myrvarr av vägar och sällan någon stadskänsla. Du kör timme efter timme genom denna galna stad och tycker inte att det är någon stad. Ser fram emot att få uppleva San Francisco över nyåret; det skall visst vara en riktig stad har jag hört. Det blir ytterligare en 200 mils tripp, och för att kunna umgås maximalt har jag hyrt en "premium SUV", en Ford Expedition som ledigt rymmer 7 personer med full packning. Brutalt hög och stor, förarsäte som en länsfåtölj, fet V8 (bensinen kostar under 4 kronor litern nu) och inbyggt dåligt samvete med tanke på alla utsläpp. Priset törs jag inte nämna. Men vi kommer säkert att ha det jättebra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar