Så är vi lyckligt hemkomna från vår drygt 200 mil långa tripp genom Kaliforniens, Arizonas och Nevadas öknar. Märkligt att komma upp för ett vägkrön och sedan se 22 kilometer spikrak väg framför sig. Det är skönt med farthållare... Tack vare bekväm bil, Lego Star Wars (Nintendo) till Jonatan, böcker och ritpapper till Anna och böcker till en förkyld Ingrid har chauffören relativt ostört kunnat lotsa sällskapet mellan hållpunkterna. Några intryck:
- Ökenlandskapet har stundvis brutits av storslagna vyer som gör dig ödmjuk inför skapelsen och skaparen. Mäktiga klippformationer i rött berg (red rocks) runt den lilla konstnärsstaden Sedona norr om Phoenix är ett exempel.
- Grand Canyon var precis så storslaget som vi hade förväntat oss. Och mycket mer påfrestande för den höjdrädde Staffan än vad han hade tänkt sig... Du går på en stig 1 - 1,5 m från klippkanten utan stängsel. Botten finns 1500 meter längre ner. Och överallt klättrar turisterna ut på klipphängen för att ta bra bilder, galningar! Jonatan hoppar och skuttar och vill gärna balansera på stenarna som kantar stigen. Pappa blir galen mer än en gång och orkar inte följa med ner längs Bright Angel stigen som tar dig ned till botten om du orkar så långt. Anna och Ingrid gick i tre timmar - mäktigare än att flyga över denna Canyon, tyckte Ingrid som var här för 15 år sedan. Jag och Jonatan såg Imax film om detta naturens underverk istället. Mycket tryggare. En halv dag med vackert väder och en grå dag med nästan regn var det vi fick vid klippkanten. Det räcker för resten av mitt liv...
- Vi har sett många Kylarköping, ni vet den lilla staden som den tecknade bilen Blixten McQueen fastnar i under en resa på route 66 i filmen "Bilar". Små nedgångna byar med en enda gata - gamla route 66 - som sömndrucket knappt lever sedan den stora freewayen stal all trafik. Hur klarar människor att bo härute? Eller mitt ute i Ingenmansland, där en skylt "Mark till salu" har lockat några enstöringar att parkera sina gamla husbilar på stäppen och slå upp ett skjul bredvid. Vill man vara ostörd så funkar det väl, men det här måste bli väldigt ostört...
- Hooverdammen strax sydöst om Las Vegas som dämmer upp Coloradofloden (floden som rinner genom Grand Canyon). Ett imponerande bygge som påbörjades på 30-talet och som nu håller på att krönas med en bilbro högt uppe i skyn för att spara några reseminuter. Hittills har man varit tvungen att köra över dammen längs snirkliga vägar. En trafikolycka proppade effektivt igen vägen och vi passade på att ta en svindyr fika på caféet bredvid dammluckorna.
- Las Vegas är precis så galet som du tänkt dig. En storstad mitt ute i öknen som lever på pengar och sex. "Pappa, varför visar tanterna sina rumpor på skyltarna?" Ja, vad svarar man? Jag har gått igenom olika känsloperioder sedan vi flyttade hit. I början var det Wow! och Häftigt! Sedan kom "Jag längtar hem". Nu är det en fas där jag tycker att vi bor i ett ganska galet land med otroligt skarpa kontraster. Vänliga och ambitiösa människor lever i ett samhälle som bygger på konsumtion med lånade pengar -Köp nu, betala 2012. Slemmiga advokater gör reklam för sig själva på TV där de uppmanar folk att ringa om de har fått biverkingar av mediciner eller har gjort sig illa vid en trafikolycka. Allt för att tjäna pengar. Tiggare i gatukorsningarna som har mutat in sitt eget revir. Hungriga hemlösa som dras till klimatet i San Diego - vi följde med kyrkan förra helgen och delade ut mat till dem vid ett strandläger. Samtidigt kan man bara beundra framåtandan, förmågan att uttrycka sig som alla verkar besitta och den oerhörda stoltheten över landet och armén som lyser igenom överallt. Sverige är verkligen landet lagom... Åter till Las Vegas: Vi bodde på hotell Circus Circus som ligger i utkanten av "The strip" - Las Vegas Boulevard. 3000 rum, inbyggd cirkus och nöjesfält, restauranger mm. Och överallt dessa spelautomater, omgärdade av en märklig musik som antagligen får folk att öppna plånböckerna. Stora hav av spelautomater, eller bara 10-20 stycken i ett mindre utrymme. En spelhall med 200 arkadspel, perfekt för barnen. Otaliga bil/flyg/jetski/surfsimulatorer upplandade med "kasta boll i hinken och vinn ett gossedjur". Här brände vi nog nästan 60 dollar, men inte en nickel på någon enarmad bandit. Anna vann tre gossedjur och Jonatan två - vilken lycka!
- Ett regnigt Las Vegas i kvällsbelysning och fem graders värme/kyla. Ändå envisas Jonatan med att gå i shorts och foppatofflor utan strumpor, 3 kilometer upp och ner längs strippen, när mamma och pappa vill se de enorma hotellen med allt spektakel utanför. Lagom nedkyld passar en glass bra på Hägen dazs inne på "The Venetian". Ett hotell med en inbyggd kopia av Venedig under tak - kanaler med gondoler, Markusplatsen, en stor piazza med flera restauranger. Allt omgärdat av stråk av lyxaffärer. Taket är en upplyst himmel, och känslan av att verkligen befinna sig i Venedig infinner sig. Det enda som skiljer sig är lukten - här doftar det exklusiv parfym, i det äkta Venedig stinker det avlopp. Vår Thanksgiving middag intogs på en food court i detta Venedig. Jonatan åt korv med bröd, Ingrid och Anna tog Lasagne och jag åt... nej, inte pizza/korv/hamburgare/kebab/tacos, utan en mexicansk Enchilada! Inte lika god som en QP på McD, men helt OK.
Två dagar vid Grand Canyon och lika många dagar i Las Vegas är rätt lagom. Nu har vi sett denna del av USA och planerar för nästa resa som bär norrut längs den Kaliforniska kusten i jul- och nyårstid. Nyfikna på bilder? Några hittar ni här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar