Howdy folks!
Eftersom gissningstävlingen inte genererat mer än ett svar, om än ytterst kvalificerat och välformulerat, signerat lagkaptenen i Sveriges OS hopp 2012 - team Magplask - så avslöjas nu att fru-bilen är en silvergrå BMW X3 3.0i av 2004 års modell. Jodå, Ingrid är nöjd. Precis som macken nere i Pacific Beach... Besten dricker bensin av sällan skådat slag. För att i någon mån koldioxidkompensera detta monster så håller jag flitit på att försöka få fart på gräsmattan här hemma. Bevattning, räfsning, klippning och lite utsådd av gräsfrön skall nog öka grönskan och minska det globala koldioxidöverskottet med några viktiga gram. Vi drar alla vårt (gräs)strå till stacken, JoJomensan.
För några dagar sedan började en lampa lysa på instrumentpanelen i bilen: "Service engine soon". Men, den är ju nyservad? Manualen sa att det kan vara något med utsläppsbalansen från motorn (nu är vi där igen - koldioxid), så efter ett möte på det internationella centret på universitetet idag styrde jag mot bilförsäljaren.
- Jodå, det är nog bara en serviceindikator som skall släckas, sedan är det fixat. Sätt dig i loungen och vänta, där finns kaffe, munkar, internet och Tv.
Efter 20 minuter kom verkmästaren och tog mig åt sidan.
- Ähum, datorn indikerar att det är något med termostaten och syrebalansen i motorn... Men det går på garantin. Du måste åka till BMW verkstaden. Och förresten, jag tvättade bilen åt dig också...
Tacksam för denna service styrde jag kosan mot Kearny Mesa en bit österut. Här ligger de riktigt stora bilförsäljarna och som bilintresserad vattnas det i munnen när man passerar ändlösa rader av splitternya bilar som står uppställda längs vägen. Här behövs inga hallar för bilarna. Vädret är så stabilt att försäljningen sker utomhus. Bilförsäljarna sitter i en liten friggebod och spanar, och så fort du stiger ur bilen på parkeringen är de framme som flugor och svärmar runt dig med artighet, intresse och dollartecken lysande i ögonen.
Nåväl, jag styrde in på BMW's serviceanläggning och blev instruerad att köra in i vad som skulle kunna liknas vid en stor hangar. Därinne strömmade i tre filer ett jämnt flöde av bilar med i ena änden bekymrade bilägare och i andra änden glada bilägare som fått snabb och smidig hjälp. Vilken service... Jag rullade in, och innan jag hade hunnit stanna bilen kom en man fram och frågade vad jag hade för problem. Jag beskrev det kortfattat, gav honom nyckeln, och han gick bort till operationsbordet där han stack in nyckeln i en liten läsare som vips på datorskärmen gav honom all information om bilen. En halv minut senare kom serviceagenten som sade att de nog måste behålla bilen till imorgon för att kunna fixa allt, men jag får naturligtvis en gratis lånebil, och sedan passar de på att gå igenom hela bilen eftersom garantin ändå är på väg att ta slut. Bättre att fixa eventuella fel nu... Så efter att ha signerat lånekontraktet för en begagnad Toyota Camry gled jag ut i trafiken igen, förstummad och imponerad av deras serviceanda och effektivitet. Det ni Volkswagen Sverige! Tre månaders väntetid för ett oljebyte räcker inte långt efter denna uppvisning.
Nu skall jag upp och krama ungarna innan de somnar.
Take care out there!
onsdag 27 augusti 2008
onsdag 20 augusti 2008
Nu är vi på plats!
Sol och 25 grader i skuggan varje dag, bad i Stilla havet, lek i poolen och strosande längs strandpromenaden. Nu är vi på plats!
Varje dag utforskar vi något nytt här i omgivningen, till helgen blir det Sea World som bara ligger 10 minuter från där vi bor. Därifrån kommer också praktfulla fyverkerier varje kväll som vi ser från huset. Livet är enkelt här borta - vänliga människor, fantastiskt klimat och ett överflöd av upplevelser som väntar på att plockas.
Barnen börjar skolan om 10 dagar och längtar efter nya kompisar; hittills har de lyst med sin frånvaro. Vi har fått A4 långa listor med allt som de skall ha med sig till skolan. Där finns både suddgummin, skrivblock och inte minst näsdukar samt handsprit! Anna skall förses med en batteridriven pennväsare medan Jonatan får nöja sig med en traditionell handdriven dito. Han är dock lycklig över BMX-cykeln som fanns i huset och med den kämpade han idag längs strandpromenaden under flera timmar. Vi övriga har köpt begagnade cyklar på Frälsis för en billig penning; Ingrid upptäckte att hon fått ett 21 växlat vrak medan jag gjorde ett riktigt kap - en mountainbike i nyskick. Just begreppet mountain får verkligen en ny innebörd här eftersom vi bor på en bergssluttning och det inte finns några plana vägar i omgivningen.
Det innebär också att den nyinskaffade begagnade men toppfräscha två ton tunga fru-bilen med sina 225 morrande hästar sörplar i sig hiskeliga mängder med bensin när det skall gasas i alla backar. Vilket märke det är på bilen? Ja, med tanke på Staffans 44-åriga bilintresse så inser du att det inte är vad som helst som släpps in i garaget. Mer än så säger jag inte denna gång... Men du får gärna gissa. Den som kan gissa rätt på märke, färg, årsmodell, däckstorlek och det tioställiga unika fabrikationsnumret utlovas en gratis överresa i Businessklass.
Och det är helt otroligt vad amerikanarna är rädda för fett... Everything is garanterat fat free enligt förpackningen, såväl smöret som knäckebrödet och de salta pinnarna. Och skall vi käka glass så är vi hänvisade till en kedja av Yogurt-barer. Där hämtar man en bägare i antingen jätte-, kolossal eller gigantiskt format och går sedan fram och rycker i diverse spakar i väggen från vilket det rinner något som skall likna glass i olika smaker. På plussidan är dock att man sedan kan välja topping och tillbehör från ett helt smörgåsbord av läckerheter. Sedan vägs hela härligheten innan det är dags att betala. Gör du därefter misstaget att köpa läsk ur en självbetjäningsautomat (à la restaurang Gyllene Måsen i Svedala) så är det bara att beklaga. Klorsmaken släpper inte i första taget, och din känsliga gom måste resettas (försvenskat datorspråk som betyder återställa/nollställa) med en burk hederlig Coca Cola. San Diego ligger egentligen i en öken vid havet och har inga egna sjöar med dricksvatten. Så man har köpt rättigheten till vattnet från Coloradofloden och toppar det sedan med klor. Att man sedan har ovettet att leda in detta vatten i läskautomaten är för mig en gåta. Sverige har världens renaste och godaste dricksvatten - tänk på det när det aldrig slutar att regna där hemma!
That's all for today folks, and God bless you!
Varje dag utforskar vi något nytt här i omgivningen, till helgen blir det Sea World som bara ligger 10 minuter från där vi bor. Därifrån kommer också praktfulla fyverkerier varje kväll som vi ser från huset. Livet är enkelt här borta - vänliga människor, fantastiskt klimat och ett överflöd av upplevelser som väntar på att plockas.
Barnen börjar skolan om 10 dagar och längtar efter nya kompisar; hittills har de lyst med sin frånvaro. Vi har fått A4 långa listor med allt som de skall ha med sig till skolan. Där finns både suddgummin, skrivblock och inte minst näsdukar samt handsprit! Anna skall förses med en batteridriven pennväsare medan Jonatan får nöja sig med en traditionell handdriven dito. Han är dock lycklig över BMX-cykeln som fanns i huset och med den kämpade han idag längs strandpromenaden under flera timmar. Vi övriga har köpt begagnade cyklar på Frälsis för en billig penning; Ingrid upptäckte att hon fått ett 21 växlat vrak medan jag gjorde ett riktigt kap - en mountainbike i nyskick. Just begreppet mountain får verkligen en ny innebörd här eftersom vi bor på en bergssluttning och det inte finns några plana vägar i omgivningen.
Det innebär också att den nyinskaffade begagnade men toppfräscha två ton tunga fru-bilen med sina 225 morrande hästar sörplar i sig hiskeliga mängder med bensin när det skall gasas i alla backar. Vilket märke det är på bilen? Ja, med tanke på Staffans 44-åriga bilintresse så inser du att det inte är vad som helst som släpps in i garaget. Mer än så säger jag inte denna gång... Men du får gärna gissa. Den som kan gissa rätt på märke, färg, årsmodell, däckstorlek och det tioställiga unika fabrikationsnumret utlovas en gratis överresa i Businessklass.
Och det är helt otroligt vad amerikanarna är rädda för fett... Everything is garanterat fat free enligt förpackningen, såväl smöret som knäckebrödet och de salta pinnarna. Och skall vi käka glass så är vi hänvisade till en kedja av Yogurt-barer. Där hämtar man en bägare i antingen jätte-, kolossal eller gigantiskt format och går sedan fram och rycker i diverse spakar i väggen från vilket det rinner något som skall likna glass i olika smaker. På plussidan är dock att man sedan kan välja topping och tillbehör från ett helt smörgåsbord av läckerheter. Sedan vägs hela härligheten innan det är dags att betala. Gör du därefter misstaget att köpa läsk ur en självbetjäningsautomat (à la restaurang Gyllene Måsen i Svedala) så är det bara att beklaga. Klorsmaken släpper inte i första taget, och din känsliga gom måste resettas (försvenskat datorspråk som betyder återställa/nollställa) med en burk hederlig Coca Cola. San Diego ligger egentligen i en öken vid havet och har inga egna sjöar med dricksvatten. Så man har köpt rättigheten till vattnet från Coloradofloden och toppar det sedan med klor. Att man sedan har ovettet att leda in detta vatten i läskautomaten är för mig en gåta. Sverige har världens renaste och godaste dricksvatten - tänk på det när det aldrig slutar att regna där hemma!
That's all for today folks, and God bless you!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)