onsdag 6 maj 2009

Äventyr på en Segway


Vi tog oss en tur på var sin Segway, Ingrid och jag. Det är en sådan där mackapär på två hjul som glider fram ljudlöst längs trottoaren, driven av en elmotor (se bilden). Lutar du dig framåt accelererar den, lutar du dig bakåt bromsar den. Luta den långa styrspaken åt sidan och den svänger. Låter inte så svårt,va? Har du ett normalt balanssinne och normala kopplingar mellan hjärnan och benmusklerna via ryggmärgen går det som en dans. Ingrid lekte fram längs strandpromenaden, åkte slalom mellan de mänskliga hindren och hade hur kul som helst. Jag hade rätt jobbiga 90 minuter eftersom jag av någon anledning inte verkar ha kopplingarna på rätt ställe... Är man dessutom lite försiktig av sig så blir det ju inte lättare. Så efter att ha lyckats volta med maskinen i en grässlänt tog jag det rätt försiktigt och var nöjd när vi gled ljudlöst tillbaka in i uthyrningsshoppen. Precis samma upplevelse som när jag körde racerbil på Mantorp (disputationspresent) - kul att ha gjort det, men inget mer för min del... Nä, jag är nog en äkta Ford Expedition-man (en jätteSUV som vi åkte längs Highway 1 med runt nyår). Lugnt, tryggt, glidandes fram med överdådig komfort och en överdimensionerad motor. Biltokig som jag är (fast intresset har svalnat något efter fyllda 40) har jag alltid fantiserat om vilka bilar som skulle stå i garaget om ekonomin, det dåliga samvetet och miljömedvetenheten + det sunda förnuftet inte satte några gränser. Jag har alltid trott att där skulle finnas en grym supersportbil, en läcker cab, en vacker sportkupé, en vräkig lyxsedan, en storlastande fyrhjulsdriven SUV och en Golf GTI till frugan. Nu inser jag att vad som blir kvar är den stora bekväma SUV:en, en Toytoa Prius elhybrid (2010 års modell förstås, kommer i en helt uppdaterad form) och en Lexus RX 400h (elhybrid, kommer till sommaren i en uppdaterad modell) till Ingrid. Läser man bilpornografi typ Auto Motor & Sport är det lätt att tro att det optimala är att känna varenda minimala rörelse genom det välbalanserade chassiet och uppleva att du är ett med bilen. Med visst vemod lämnar jag den tron och inser att jag som sagt är en Ford Expedition-man.

För övrigt är det samma gamla vanliga väder här - sol, 25 grader varmt och numera 32 grader i poolen. För varmt tycker Ingrid, så poolskyddet är inrullat och nätterna kyler ner poolen till 28 -30 grader, brrrrr. I övermorgon bär det av till Europa på en 2-veckors trip och familjen får husera själva här borta. Stockholmsbesök blir det under Kristi Him veckan och jag ser fram emot några sköna dagar med släkt och vänner. Skall också försöka skapa lite klarhet i vad jag skall pyssla med på jobbet när jag är tillbaka i augusti. Känns dock skönt att ha några månader kvar här borta - det är allt bra fantastiskt i det soliga Kalifornien.

1 kommentar:

Anonym sa...

På tal om fordon - båten är i sjön och Sofia cyklar "själv utan stödhjul och utan pinne". Hoppas vi kan få bjuda på ett kvällsdopp i 17-gradigt vid Koviken även i sommar. Vi längtar efter er och tänker mycket på er! Kram Ulle