Jag kommer inte på någon bra titel...

Så har vi skickat hem släkten till Sverige igen. Strax efter kl 06 imorse lyfte planet mot Chicago och sedan vidare mot Svedala. Besöket har varit uppskattat av alla parter och mycket har hunnits med. Härligt att se barnens lek i poolen, fascinationen över havet, Görans nöjda leende när han cruisar fram längs motorvägen, storasysters aldrig sinande intresse för shopping "Jag skall bara kolla lite..." och farmors lycka över att ha klarat av att ta sig ända hit.
Familjen Modig i LA har också tagit språnget över havet, så nu får vi hålla ställningarna själva här på västkusten innan familjen Norrby dyker upp i början av april. Listan över ytterligare besök i vår har tunnats ut något på grund av den svindyra dollarn. Jag har sannerligen ingen näsa för goda affärer och är inte tillräckligt cool för att spekulera på börsen nu när man kan "fynda", men en sak lyckades jag med: Jag lyfte över hela mitt forskningsanslag från jobbet i Sverige till universitetet i San Diego under augusti -08 och laddade upp med privata dollar här ungefär samtidigt. Då stod dollarn i drygt sex kronor och nu är den uppe i drygt nio... Femtio procent på ett halvår... Ser i dagsläget ut som en klok strategi, men det räcker att Kina tappar intresset för dollarn så sjunker den som en sten igen om man får tro makroekonomerna. Fast är det en sak vi har lärt oss av finanskrisen så är det att de så kallade experterna nog har ganska bra träffsäkerhet när de uttalar sig om vad som kommer att hända inom ett par minuter på "marknaden"; sträcker sig prognosen över 24h skall du ta allt med en nypa salt. Kan inte glömma valutaexperten på Nordea som i juli 2008 var övertygad om att dollarn skulle bottna runt 5,80 under våren 2009 för att sedan börja stiga igen. Undrar om han jobbar i korvmojen på centralen numera... Nää, människan spår men Gud rår. Han har tröttnat på att majoriteten av människorna i den rika världen sätter sin tillit till penningen istället för att vända sig till sin skapare. Hur långt ner i avgrunden skall männskligheten driva sig själv innan hon i ren desperation vänder åter? Vi är inte ett dugg bättre idag än vad Guds bångstyriga folk var på Moses tid. Skillnaden är bara att det idag inte finns någon som stiger fram och krossar guldkalven. Den får fortsätta att dansa framför våra ögon och förblinda oss; det ser ni väl i mitt resonemang ovan kring dollarn, suck... Dock, när de mörka molnen sveper in i form av varsel, arbetslöshet, personlig konkurs och allt vad de heter, så stavar jag på en vers från "Tryggare'kan" - Frukta ej du lilla skara, Jakobs Gud skall dig bevara.