Day off

Ibland vill man ta en dag ledigt. Och eftersom jag är här på ett "sabbatical research year" så skall det ju finnas med i paketet, så att säga. I onsdags var en sådan dag. Stort evenmang på San Diego hospice och alla parkeringsplatser var upptagna. De anställda uppmanades att jobba hemifrån; inga lediga p-platser förrän efter kl 14. Efter att ha skött nödvändig jobb-korrespondens via mail på morgonen var det dags att kasta loss.
På listan över sådant som borde göras fanns besök på banken, mäklarfirman (som fixar allt med vårt hus här) och klippsalongen Supercut. Efter att ha bockat av allt på listan styrde jag nyklippt kosan ner mot strandpromenaden.
Runt 20 graders värme, det blåser rätt bra. Enstaka surfare ute i vågorna och några solbadare som njuter i den varma sanden. Jag siktar på stenpiren som ligger en timmes promenad bort och börjar vandra längs Pacific beach walk. Ganska tomt i husen just nu, många skyltar som säger "Vacation rent" eller "For sale". Det putsas och fejas desto mer på en del ställen. Det är nog nödvändigt underhåll som utförs, men det finns även en del hus som är under uppförande. Mer eller mindre exklusiva strandnära lägenheter som troligen skall hyras ut till välbeställda sommargäster.
Titta, där är mannen som nästan verkar bo nere på stranden; varje gång vi kommer förbi är han på plats. Han har slagit upp sina parasoll och har just nu måltidsgemenskap med ett gäng duvor och fiskmåsar som ivrigt väntar på sin andel. Skön musik strömmar från stereon. I sanden har han satt upp ett par pinnar för att kunna kasta hästsko. Alltid är det någon förbipasserande som vill ta en match. Fortsätter framåt och får hålla långt ut till kanten när den brunbrände, 60-åriga övervintrade hippien sveper fram längs sidewalken med sina inlines. Vilken teknik: Han utnyttjar hela gatan och svänger sig långsamt fram i hög fart, smådansandes till musiken från sin iPod. Han ser väldigt nöjd ut. Den tioåriga australiensiska turisttjejen tittar storögt på. Iförd hjälm, benskydd och handledsskydd stapplar hon fram på sina inlines mellan lyktstolparna.
Tittar ut mot havet och ser en av Americas cup båtarna forsa fram i hög fart. Dessa enorma segelbåtar har ett karakteristiskt segel och är lätta att känna igen. Dessutom får de alla andra segelbåtar att se ut som små leksaker... Lite närmare stranden verkar ett gäng kite-surfare har riktigt kul. Vinden sveper dem fram i hög fart och de flyger över vågorna på sina brädor. Definitvt ingenting för nybörjare. Snart är jag framme vid nöjesparken och här finns det bland annat en surfsimulator som folk har samlats kring. Ett tio meter långt sluttande plan översköljs av vatten och en enorm vågmaskin kastar tillbaka vattnet från botten. En i taget får surfeleverna pröva att med hjälp av ett stort handtag manövrera sig fram på brädan. Många står nedanför och tittar, och skrattar. Jag fortsätter vidare och får hålla i kepan när vinden tar i utifrån havet. Här öppnar sig en stor park med gräsmattor, palmer och sittplatser. Några hemlösa håller på att laga mat på en av utegrillarna; skönt för dem att det regnar så sällan i San Diego. Det är klart väder idag, och bortom parken bjuder sig de snötäckta bergstopparna i fjärran. Havet, sanden, bergen, snön. Det är så vackert.

På eftermiddagen tar jag med familjen till Old town. Det var här det ursprungliga San Diego byggdes och plötsligt befinner vi oss i en typisk mexicansk miljö. Många små restauranger, marknader och affärer. Vi hittar en liten julprydnad att hänga i granen på Västerstigen; en fin julkrubba inrymd i en liten torkad gurkväxt, typ kalebass. Old town lägger vi till listan över givna utflyktsmål i San Diego.

Idag är det lördag, det är 22 grader ute och skira molna på himlen. Delar av Lundströms släkten har just anlänt till Chicago och kommer ikväll till San Diego. De får väl byta om till shorts redan på flygplatsen. Skall bli skoj med besök igen. Kusin Aleksander har lovat att han skall pröva den 20-gradiga poolen. Vi får väl se!