Höstvärme i San Diego

Det kändes att någonting var på gång igår eftermiddag. Plötsligt svepte en torr värme in från öster, luften blev klarare och sikten bättre. Blåsten fick grannens höga palmer att vaja med sina blad och skaka av sig mängder av skräp rätt ner i vår pool. Åtskilliga var de rundor jag tog runt poolen med renshåven; normalt räcker det med två varv per dag, men igår blev det nog minst tolv. Det klagas från övriga familjen om mikroskopiska smutspartiklar kan skymtas i det klarblå vattnet, så det är bara att greppa håven och köra igång. Belöningen efteråt är ett svalkande dopp, fast 30-gradigt vatten svalkar inte så bra... Jag och Ingrid pratar om båtturen på Mälaren med familjen Norrby i somras, om bad i 17-gradigt vatten och hur vi njöt av att vara omslutna av det mörka, svala djupet. Vi märker att det är lätt att ställa om sig; "Uh vad kallt" säger Jonatan när han plaskar runt i dessa 30 grader. "Det här klimatet passar mig väldigt bra" hörs det från Ingrid. "Hur kan man leva där sommaren aldirg blir sommar och vintern aldrig blir vinter?" Men jag börjar sakna det. Jo, faktiskt...

Idag var det 35 grader inne i stan, runt 31 ute hos oss. Men det är inte de fruktade Santa Anna vindarna som har kommit. De heta, torra ökenvindarna från öster som förra året vid den här tiden obarmhärtigt spred de rasande skogsbränderna runt San Diego. "Då blåser det ännu mer och inga moln syns över bergen" säger de som vet (moln betyder fukt). Jag hoppas att de vindarna inte blåser så mycket i år, det räcker med den värme vi har just nu... Risken för skogsbränder är troligen mindre i år, eftersom så mycket av "bränslet" på marken försvann ifjol. I helgen som gick åkte vi upp i bergen nordöst om San Diego och passerade små grönskande byar. Men vi såg också de förkolnade trädstumparna som klädde kullarna där elden drog fram. Fast vid roten av varenda dött träd spirade grönskan. Det är otroligt vilken fart det är på växtligheten här!

Jag har insett att växtkraften här hemma i trädgården är mig övermäktig, så på lördag kommer en japansk trädgårdsmästare med sina assistenter och skall tillbringa hela dagen i träd, häckar, buskar och rabatter. "It looks terrible!" var hans kommentar idag när han gick runt på tomten. Mr Bonzai skall få det att se snyggt ut, så har jag ett bra utgångsläge när jag försöker underhålla ordningen i grönskan. Hoppas att svärfar har lust att hjälpa till när han kommer! Trots att vi bara hyr vår bostad så känns det som ett indirekt krav från omgivningen att hålla god ordning bland trädkronor och rabatter. Och det verkar som att vår käre franske hyresvärd inte har haft möjlighet att prioritera det tidigare. Men jag skall försöka att dela på kostnaderna med honom...

Innan denna värme slog till nu i veckan så har det stundom varit rätt svalt här (om nu 20-gradig värme kan beskrivas så, allt är ju relativt). Men det hindrar inte folket här i Pacific Beach från att trivas på stranden som ni kan se. Det märkliga är att molnen ligger över havet och ett par hundra meter in över kusten. Sedan öppnar sig himlen snabbt igen och solen steker. Och vilket drag det är nere vid stranden... Barerna har öppet dygnet runt, det är tjo och tjim, musiken dånar och ölen flödar. Jag förstår att många trivs!

I helgen han vi också med ett besök på Sea World igen (vi kan komma och gå som vi vill med våra årskort) där det blev husdjursshow, sjölejon och annat skoj. Kolla in bilderna på http://picasaweb.google.com/family.lundstrom/HStISanDiego#